En alldeles vanlig kväll natt som trebarnsförälder
Tisdag kväll -ena tvillingsonen klagar över feber redan under eftermiddagens besök på Öppna förskolan, han är trött och fryser men känns inte varm. Vi går hem, de leker och tittar på film. Jag lagar middag och vi äter. Samme sons matlust är måtlig men det är inget ovanligt. Maken, som har jour, hinner hem, slänger i sig lite mat och åker med andre sonen till Musiklekis som vanligt på tisdagkvällar. Hemmavarande tvilling och jag delar på en apelsin och han äter inte upp sin del, klagar fortfarande på att han fryser så han får flecetröja och filt till Bolibompa.
Jag tar hand om köket, gosar med och byter om på lilla N. Bompa är slut - vi tar på pyjamas och borstar tänderna och på med flecetröjan igen samt extra filt i sängen. Läser Bamsetidning med lilla N bredvid, sätter på Madicken på CD-spelarern och går för att amma och natta lilla N i rummet bredvid men först får sonen flytande alvedon utblandat med julmust.När jag tittar in några minuter senare sover han. Några minuter senare sover även lilla N . När brorsan och pappan kommer hem får sonen byta om och borsta tänderna på nedre botten för att inte störa bröderna, vi läser saga i vardagsrumssoffan och sen går vi upp och stoppar honom i säng med Madicken på. Den sovande brorsan vaknar inte.
Inför utsikten att få Vabba i dag, onsdag, åker maken tillbaka till jobbet trots att joursökaren hållit sig lung. Han kombinerar med en joggingtur och är tillbaka kring 21:30. Då har allt varit lugnt en lång stund med undantag för att jag ammat lilla N ännu en gång. Jag är supertrött och hade planer på att lägga mig tidigare men telefonen och några intressanta objekt på hemnet gör att jag i alla fall är uppe när maken kommer tillbaka. Vi kvällsfikar till Fyrans sena nyheter och går sedan och lägger oss. Sjuke sonen vaknar till men somnar genast om, lilla N är också vaken en kort stund.
Vi släcker vid 23 tiden. En timme senare vaknar lilla N, flyttar över honom till oss. En halvtimme senare tjuter joursökaren, maken går och ringer och kommer upp och berättar att han måste åka in till sjukhuset. Vi kommer överens om att han ska stanna kvar och sova där när han jobbat klart och vi ska höras vid 06:30 för att kolla status inför dagen. Jag har svårt att somna om men lyckas och sover kanske två timmar.
Vaknar av att lilla N gruffar och vill äta, under tiden han gör det vaknar den sjuke sonen. Jag lägger honom i makens säng, tar av flecetröjan och han dricker vatten. Jag tycker fortfarande att han känns varm men han är vid gott mod och har svårt att somna om. Han påbörjar diverse samtal som jag får avbryta. Jag mår lite illa men gissar att det beror på trötthet. Trots detta snurrar morgondagens logistik i huvudet. Så småningom somnar vi. Jag tror att jag någon gång även är inne och stoppar om den andra sonen samt att jag nog ammar vid ytterligare ett tillfälle innan klockan ringer 06:10. Stapplar upp vid 06:20 och känner mig konstigt nog ganska pigg. Sen börjar morgon racet men det är en helt annan historia.
Jag tar hand om köket, gosar med och byter om på lilla N. Bompa är slut - vi tar på pyjamas och borstar tänderna och på med flecetröjan igen samt extra filt i sängen. Läser Bamsetidning med lilla N bredvid, sätter på Madicken på CD-spelarern och går för att amma och natta lilla N i rummet bredvid men först får sonen flytande alvedon utblandat med julmust.När jag tittar in några minuter senare sover han. Några minuter senare sover även lilla N . När brorsan och pappan kommer hem får sonen byta om och borsta tänderna på nedre botten för att inte störa bröderna, vi läser saga i vardagsrumssoffan och sen går vi upp och stoppar honom i säng med Madicken på. Den sovande brorsan vaknar inte.
Inför utsikten att få Vabba i dag, onsdag, åker maken tillbaka till jobbet trots att joursökaren hållit sig lung. Han kombinerar med en joggingtur och är tillbaka kring 21:30. Då har allt varit lugnt en lång stund med undantag för att jag ammat lilla N ännu en gång. Jag är supertrött och hade planer på att lägga mig tidigare men telefonen och några intressanta objekt på hemnet gör att jag i alla fall är uppe när maken kommer tillbaka. Vi kvällsfikar till Fyrans sena nyheter och går sedan och lägger oss. Sjuke sonen vaknar till men somnar genast om, lilla N är också vaken en kort stund.
Vi släcker vid 23 tiden. En timme senare vaknar lilla N, flyttar över honom till oss. En halvtimme senare tjuter joursökaren, maken går och ringer och kommer upp och berättar att han måste åka in till sjukhuset. Vi kommer överens om att han ska stanna kvar och sova där när han jobbat klart och vi ska höras vid 06:30 för att kolla status inför dagen. Jag har svårt att somna om men lyckas och sover kanske två timmar.
Vaknar av att lilla N gruffar och vill äta, under tiden han gör det vaknar den sjuke sonen. Jag lägger honom i makens säng, tar av flecetröjan och han dricker vatten. Jag tycker fortfarande att han känns varm men han är vid gott mod och har svårt att somna om. Han påbörjar diverse samtal som jag får avbryta. Jag mår lite illa men gissar att det beror på trötthet. Trots detta snurrar morgondagens logistik i huvudet. Så småningom somnar vi. Jag tror att jag någon gång även är inne och stoppar om den andra sonen samt att jag nog ammar vid ytterligare ett tillfälle innan klockan ringer 06:10. Stapplar upp vid 06:20 och känner mig konstigt nog ganska pigg. Sen börjar morgon racet men det är en helt annan historia.
Mangla lakan
Det är skönt att ha tid att göra sådant som annars måste ske på kvällarna, på dagtid. Snart är det slut med det dock. Då gäller ännu hårdare prioriteringar. I dag har jag t.ex. kört disk- och tvättmaskin samt strukit en hög med tvätt. Vår mangel är sönder så nu "slipper" jag mangla lakanen. Det är en sådan där grej som hängt med mig hemifrån att mangla lakanen det " ska " man göra. Och visst är det skönt att lägga sig i nymanglade lakan men så mycket sämre är det inte att lägga sig direkt i hårda nytvättade. Att laga mangeln står heller inte överst på "Att göra" listan så jag slipper nog även i fortsättningen och frågan är om det någonsinn är värt att prioritera egentligen.... Men jag stryker fortfarande örngott, kökshanddukar och smålakanen till barnens sängar....
Dags att plocka ur tvättmaskinen
Dags att plocka ur tvättmaskinen
Att fylla 35
I går fyllde jag 35. Det känns lite läskigt att tiden går så fort men mest känns det helt ok. Kanske kan man i alla fall ana vad jag känner innerst inne när man läser på min "att göra lista" och där står "fixa med 30-års middag".... Önsketänkande....
Det är i alla fall mysigt att fylla år. I lördags kväll firade jag med bästa vännen som fyller den 19 och hennes familj. Vi var bjudna hela gänget inklusive mina föräldrar och hennes föräldrar var med. Jag fick trevliga presenter, barnen lekte och vi åt och drack gott. Vi promenerade dit och fick en härlig kvällspromenad hem i kylan och snön. Alla tre killarna somnade i vagnarna, nedbäddade på fårskinnspälsar under filtar.
I går fick jag kaffe på sängen. Stora killarna och Jonas kom in och sjöng. D och J tappade ganska snabbt intresset för mina paket och Noah tyckte att allt var toppen bara han fick sitta och bita i pappret. Resten av dagen förflöt rätt mycket som vilken söndag som helst förutom att det ringde en hel del på förmiddagen. På kvällen kom mamma och pappa över och åt middag med oss.
Extra mycket tänker jag njuta av den fina presenten jag fick av svärföräldrar och svägerska. Generösa presentkort på SPA-anläggning här i stan!
Årets firande är inte över - nästa vecka planerar jag att ha middag för de närmaste tjejkompisarna och tidigt i höst har J och jag bestämt att vi ska ha gemensam 70-års fest.
Det är i alla fall mysigt att fylla år. I lördags kväll firade jag med bästa vännen som fyller den 19 och hennes familj. Vi var bjudna hela gänget inklusive mina föräldrar och hennes föräldrar var med. Jag fick trevliga presenter, barnen lekte och vi åt och drack gott. Vi promenerade dit och fick en härlig kvällspromenad hem i kylan och snön. Alla tre killarna somnade i vagnarna, nedbäddade på fårskinnspälsar under filtar.
I går fick jag kaffe på sängen. Stora killarna och Jonas kom in och sjöng. D och J tappade ganska snabbt intresset för mina paket och Noah tyckte att allt var toppen bara han fick sitta och bita i pappret. Resten av dagen förflöt rätt mycket som vilken söndag som helst förutom att det ringde en hel del på förmiddagen. På kvällen kom mamma och pappa över och åt middag med oss.
Extra mycket tänker jag njuta av den fina presenten jag fick av svärföräldrar och svägerska. Generösa presentkort på SPA-anläggning här i stan!
Årets firande är inte över - nästa vecka planerar jag att ha middag för de närmaste tjejkompisarna och tidigt i höst har J och jag bestämt att vi ska ha gemensam 70-års fest.
Det bästa av två världar
Det är verkligen mysigt att smyga upp i ottan, , efter att ha ammat och lämna make och bebis i sängen, duschar och bär sedan över de båda stora sönerna till vår säng i tur och ordning - alla somnar om och maken som slipper gå upp klockan sex är lycklig. Jag äter frukost i lugn och ro och läser tidningen noggrannare än vanligt eftersom jag faktiskt är helt ensam vid frukostbordet. Borstar tänderna, packar i hop datorn och lunchlådan, pälsar på mig och tar fram cykeln. Anländer lätt blåfrusen till jobbet 10 minuter senare, tar en kopp kaffe med kollegorna, pratar om veckan som gått sen jag var där sist och gårdagskvällens teammöte med nya chefen.
Det känns rätt lagom att jobba en dag i veckan faktiskt - synd att det inte varar så länge och att det inte alltid kommer att vara såhär lugnt. Fast det ska bli jätteroligt att komma igång med projektet nästa vecka. Strax efter 8 ringer jag hem för att kolla en uppgift jag fått via mail och säga god morgon. Pratar med min ena treåring samt med minstingen (nåja, pratar och pratar....) Saknar dem lite men det känns verkligen som om jag får njuta det bästa av två världar just nu.
Det känns rätt lagom att jobba en dag i veckan faktiskt - synd att det inte varar så länge och att det inte alltid kommer att vara såhär lugnt. Fast det ska bli jätteroligt att komma igång med projektet nästa vecka. Strax efter 8 ringer jag hem för att kolla en uppgift jag fått via mail och säga god morgon. Pratar med min ena treåring samt med minstingen (nåja, pratar och pratar....) Saknar dem lite men det känns verkligen som om jag får njuta det bästa av två världar just nu.
Trött och lat
Trött, lat och oföretagsam känner jag mig. När jag håller på med annat eller ligger och ska sova då poppar det upp en massa ämnen som vore roliga att behandla här. Både gällande barnen och annat men när jag väl sätter mig vid datorn då är allt som bortblåst och jag börjar läsa det andra har skrivit och kommer sällan till skott här. Nåja, nu skriver jag ju i alla fall även om det knappast är särskilt slagkraftigt eller sammanhållet. Natten var sådär.... Lilleman har sovit för mycket i våra sängar och protesterar nu förstås när vi försöker få honom att sova i sin egen säng... Det är ju inte så konstigt men likväl frustrerande, särskilt som vi själva kommer i säng för sent och sen börjar han att protestera lagom till vi ska släcka. Därför gick jag och lade mig en stund efter att ha skjutsat de stora barnen till dagis, ätit frukost och ammat. Det var skönt men får mig att känna mig vansinigt improduktiv särskilt som jag förväntas att jobba. Nu dricker jag kaffe och vaknar och sedan ska jag sätta igång ringandet.
Apelsiner
Det är verkligen apelsintider nu. Hos oss går de åt som smör i solsken. Till och med lilla N, 6 mån, äter med förtjusning. Han brukade få suga på en avbiten klyfta. Nu har han dock börjat suga för kraftigt så vi är rädda att han ska sätta i en apelsinbit i halsen så nu får vi nog börja mosa i matberedaren. Konsumtionen är i vilket fall som helst enorm. Synd att apelsiner är så tunga så att man inte orkar bära hem så många åt gången. Maken handlade en påse i onsdags, i torsdags handlade jag ytterligare en när jag veckohandlade, i söndags var det dags igen. Sönerna och jag fick ta en tur till jourbutiken för att fylla på lagret och igår när jag handlade så tyckte jag att det var lika bra att fylla på med en påse till. Nu hoppas jag att vi står oss till veckohandlingen i slutet på veckan...
I övrigt så har vi nu sett de fyra första avsnitten av "Comander in Chief" och jag är fast. Maken tycker att "Vita huset" som vi följt i flera år nu, är bättre och ännu så länge är jag beredd att hålla med honom. Det är ju lätt att jämföra eftersom serierna utspelas i samma miljö. Men jag tror definitivt att detta har potential att bli riktigt bra också.
I övrigt så har vi nu sett de fyra första avsnitten av "Comander in Chief" och jag är fast. Maken tycker att "Vita huset" som vi följt i flera år nu, är bättre och ännu så länge är jag beredd att hålla med honom. Det är ju lätt att jämföra eftersom serierna utspelas i samma miljö. Men jag tror definitivt att detta har potential att bli riktigt bra också.
Irriterande
Vissa dagar är bara riktigt frustrerande - idag blev det inget gjort alls. Det är ju meningen att jag ska jobba men jag går här och väntar på besked från kunden som lovade att de skulle höra av sig i fredags och jag väntade hela dagen då också. Har mailat och försökt att ringa utan att få något svar. Följden är att inget annat blir gjort heller. Dels för att jag har svårt att fokusera och dels för att jag passar telefon och mail hela tiden.
Lilla N:s dagsschema har varit ryckigt och han sover nu för tredje gången sen sju i morse. Det har dock aldrig varit längre än en knapp timme max. Han lär vara vaken sen när brorsorna kommer hem och det är bara bra. Dessutom ska vi på läkarbesök på BVC om en liten stund och då är det ju bra om han är pigg.
Lilla N:s dagsschema har varit ryckigt och han sover nu för tredje gången sen sju i morse. Det har dock aldrig varit längre än en knapp timme max. Han lär vara vaken sen när brorsorna kommer hem och det är bara bra. Dessutom ska vi på läkarbesök på BVC om en liten stund och då är det ju bra om han är pigg.
Vardagspyssel
Vardagsmorgon.... Tillbringar sista 20 minutrarna av sovtid på madrassen mellan stora killarnans sängar. Såhär dags på dagen är det enda sättet att kanske få dem att sova en liten stund till... Hoppar in i duschen när klockan ringer. Stora killarna sätter sig vid TV:n. Hurra för morgonens riktiga höjdare - Billy, Evas Vinterplåster, Byggar Bob.... Jag klär på mig, fixar med killarnas ytterkläder (torkade innerskor ska i stövlarna, packa overaller och extra tröjor...), går ut i garaget och gör hela manövern med att flytta ut cykelkärra och cykel för att kunna backa ut bilen och sen in med allt det andra igen, och vi har ändå ett ganska stort garage.Parkerar bilen på gatan framför huset. In igen - gör leverpastejmackor som killarna äter framför TV:n. Minstingen har vaknat och tas om hand av maken som är färdig för jobbet. Hjälper grabbarna med kläder och tandborstning, plockar lite, klär på lillkillen medan storkillarna kollar klart Byggar Bob. De stänger själva av TV:n och kommer ner. På med jackor, stövlar, vantar, mössor och så ut i blåsten och halkan och in i bilen. Bilfärden till dagis är mysig om än ganska kort. D sitter gärna bak eftersom lilla N också sitter där så numera slipper vi bråket om vem som ska sitta fram respektive bak. Alla nöjda! Sedvanligt parkeringsstrul vid dagis så det blir stressigt eftersom jag parkerat så att jag blockerar flera andra bilar. Känner ett styng av dåligt samvete för att lämningen blir stressig. Lilla N och jag är hemma igen före 8. Efter avklädning går jag ned till tvättmaskinen som stått på över natten och konstaterar att paketet med tvättmedel halkat ned i en tvättkorg och det mesta av tvättmedlet har åkt ut. Det får vänta! Äter frukost och försöker hålla N på gott humör genom att plocka upp hans leksaker som ligger på golvet igen efter 10 sekunder, matar med smörgåsbitar. Själv ögnar jag tidningen. Plockar undan och går ned i källaren. Lillkillen är nöjd en stund medan jag städar, plockar och stryker. Hans tålamod tar slut innan stryktvätten så vi går upp på övervåningen, byter blöja och ammar. Han leker en liten stund medan jag bäddar och somnar sedan gott. Jag går ned - kaffet har varit färdigbryggt en stund och luktar gott! Sätter på datorn för att börja jobba och här är jag nu. Så kan det se ut en vanlig vardagmorgon i januari hemma hos familjen Graf.
Tyst i huset
Det är så tyst i huset. Maken är och simmar med de två stora pojkarna och minstingen sover. Detta trots att jag bullrat med vindsluckan utanför sovrummet för att röja undan så mycket som möjligt efter gårdagens fixardag. Vi lånade ut alla barnen till morfar och mormor över dagen. Jag röjde i biblioteket - slängde, bytte pärmar, dammade, monterade ned spjälsäng. Nu är det lite mer ordning i våra pärmar - jag röjde under måttot att det är ingen ide att spara sådant som man ändå inte vet om att man har eftersom man inte kan hitta det i röran.... Maken ägnade sig åt mellandagarnas garderobsprojekt som nu börjar närma sig färdigt och monterade el i källaren som stått orört sen förra vinterns bastuprojekt... Ibland blir det mycket gjort på en gång. Barnen hade det bra - det var minstingens längsta frånvaro från oss - nästan 7 timmar blev det men han överlevde finfint på burkmat och gröt. Bra att veta inför nästa veckas jobbstart. Unnar mig nu lite avkoppling innan lunchlagningen tar vid och familjen dyker upp igen.
Sparkåkning
Gott Nytt År!
Det här är min nystart och mitt enda försök till något som liknar ett nyårslöfte - Nämligen att försöka upprätthålla en blogg eller dagbok på nätet. Varför då då? Jo, för att det är roligt att reflektera och försöka skriva något annat än de dagboksanteckningar jag åtminstone i perioder gör "manuellt" Och för att jag vill skriva men så sällan har tid och tålamod att sätta mig ned och åstadkomma något. Det här kan kanske vara en väg. Jag testar i alla fall.
Årets första dagar har tillbringats hos svärföräldrarna i Järeda i härligt vinterväder - så vackert... Vi har alla varit ute mycket, särskilt killarna. En kväll gjorde vi något som gav mig en riktigt nostalgitripp. Vi åkte spark. J och jag tog med oss de stora killarna på varsinn spark under stjärnklar himmel och for nedför backarna precis som jag och syrran gjorde med mamma och pappa för sådär drygt 25 år sedan. Mysigt!
Det här är min nystart och mitt enda försök till något som liknar ett nyårslöfte - Nämligen att försöka upprätthålla en blogg eller dagbok på nätet. Varför då då? Jo, för att det är roligt att reflektera och försöka skriva något annat än de dagboksanteckningar jag åtminstone i perioder gör "manuellt" Och för att jag vill skriva men så sällan har tid och tålamod att sätta mig ned och åstadkomma något. Det här kan kanske vara en väg. Jag testar i alla fall.
Årets första dagar har tillbringats hos svärföräldrarna i Järeda i härligt vinterväder - så vackert... Vi har alla varit ute mycket, särskilt killarna. En kväll gjorde vi något som gav mig en riktigt nostalgitripp. Vi åkte spark. J och jag tog med oss de stora killarna på varsinn spark under stjärnklar himmel och for nedför backarna precis som jag och syrran gjorde med mamma och pappa för sådär drygt 25 år sedan. Mysigt!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!