annapannas

Tänk så mycket av livet som går åt till att plocka... Särskilt om man har stor familj kanske. Han man dessutom som jag en lite pedant ådra så är det lätt att föreställa sig hur livet ser ut. Grejor plockas upp  och ned i väskor, ytterklädde läggs i ordning för dagis, kläder åker ut och in i garderober efter väder, saker ska upp och ned från vinden, barnens leksaker ska upp på rummen, återvinningsskräpet ned i kassarna i källaren, disken in och ut ur maskinen för att inte tala om tvätten som ska i tvättkorgen, sortera, i maskinen, i tummlaren och upp på sträcket och så tillbaka in i garderoberna igen.... Och så alla tusen småsaker förstås som man inte riktigt vet hur de hamnat på det där stället där de inte borde vara... Just nu borde jag plocka in sonen Ns sorterade tvätt i hans rum eftersom han har somnat och jag kan smyga in och sen borde jag lägga i ordning alla barnens ytterkläder som ligger i en hög på bänken i hallen och sen skulle jag ju kunna börja plocka med packningen inför torsdagens resa för att se att allt går in i kabinväskan....

Maken är fortfarande i Frankrike och killarna och jag har tillsammans med morfar och mormor utnyttjat julklapparna från dem och varit på Disney on Ice som gästspelar här i stan i helgen. Det var N:s första teaterbesök (ett biobesök har han varit med om ) och hans min när de första Disneyfigurerna åkte in på isen var obetalbar - helt fascinerad. Han var jätteduktig och satt still i princip hela föreställningen mellan morfar och mormor. Han satt hos mig en liten stund på slutet. Han var helt slut efteråt och bröt i hop över den souvenir som jag köpte åt honom eftersom jag lovat de stora pojkarna att de skulle få varsinn liten grej. Han somnade förstås på väg hem i bilen eftersom vi fick stå i kö ganska länge på parkeringen. Väl i sängen vaknade han till och pratade glatt om allt vi upplevt. Med de stora barnen har vi varit två gånger tidigare, den första när de var lika gamla som N är nu. De tyckte också att det var bra och njöt. Själv tyckte jag att åtminstone första akten var bättre än vid tidigare tillfällen då det var kortare avsnitt i stället för en eller två längre avsnitt. Det blev mer show och passade barnen bättre.

Nu sover barnen, jag har tagit en whiskey och borde nu egentligen jobba lite till eftersom jag lade ned tidigare än vanligt i eftermiddag för att hämta barnen och förbereda kvällens aktiviteter.

Igår blev en ganska äventyrlig dag eller kväll Maken var på väg till Lyon (trodde vi då) Jhade råkat få in ett pappersflygplan i ögat när han lekte hemma hos morfar och mormor på eftermiddagen och var irriterad och öm i ögat, dock inget farligt trodde vi. Barnen kom hem med morfar och mormor strax efter mig vid 17:30 tiden Då hade vi presentöppning, tog hand om blommor osv samtidigt som jag med en hand försökte fixa middag åt barnen och med en annan (vilken då? ) försökte fixa fika till mina bokklubbsgäster som skulle komma kl. 18. Mitt i alltihop trillade Noah och började blöda näsblod - inget dramatiskt i sig men det kräver ju en insats.... Nåväl bokklubbstjejerna kom, vi pratade, fikade och hade trevligt. Killarna tittade på film och kom ned och bad om macka med jämna mellanrum. När tjejerna precis skulle gå upptäckte jag att Jakob hade, vad jag trodde var, en rejäl blodutgjutning i ögat. Jag bad H som är barnläkare titta på det och hon tyckte jag skulle försöka komma i kontakt med ögon. Eftersom Jonas inte är hemma var det ju bara att göra det som man ska göra - ringa jourcentralen som efter en stunds väntan kopplade mig till ögon. Fick rådet att komma in innan läkaren som var jour gick hem. Nu var kl ung 20:30. Det är i det läget man är väldigt väldigt tacksam för sina föräldrar! De kom och nattade D och N och J och jag for iväg till Ögon. Han var vid gott mod ! Fick omedelbart komma till BP(som är gift med en kollega till Jonas) När hon tittade närmare i ögonapparaten upptäckte hon, att "blodet" i själva verket var 1/3 av de långa vackra ögonfransarna som satt sig fast rakt över ögat. Det var lite trixigt att peta ut dem och jag är glad att jag inte sett vad det var själv för jag inser hur svårt det skulle ha varit för mig att få göra det själv och jag hade knappast fått komma till en läkare om vi förstått vad det var.... Slutet gott - vi var hemma igen efter 30 minuter! Då ringde J och berättade att han fortfarande inte lyft från Arlanda pga tekniskt fel.... Det slutade senare på kvällen med 3 timmars väntetid för att bli ombokad och få hotell. Efter två timmars sömn kom han iväg via Amsterdam i morse....

Jag tror på en bättre dag för oss alla idag!!!

Vi omger oss med allt fler prylar, ofta med ursäkten att de ska förenkla våra liv så att vi ska få mer tid över. Sällan tänker vi på att fler prylar ger fler grejor att underhålla, fler saker som kan gå sönder. Reflekterade lite över detta på väg till jobbet i morse. Jag hade ställt väckarklockan ordentligt men inte dragit upp ljudet, vilket innebar att jag inte hörde den eftersom jag som i barnens rum. Det är knappast klockans fel, jag vet, men ändock en pryl som ska justeras för att fungera. Väl nere i köket upptäcker jag att diskmaskinens diskmedelslucka inte öppnat sig med resultatet att disken inte var ren förstås. På stationen annonserar de spårbyte av tåget och sedan krånglas det fram och tillbaka med två olika tåg som ska kopplas i hop innan vi slutligen kan hoppa på och komma iväg. På tåget minns jag att min mp3spelare behöver laddas och jag därför inte kan lyssna på de sista 5 minutrarna av Stieg Larssons första i Millenieserien. Hoppar av tåget i Mjölby och går till cykeln bara för att upptäcka att mitt två veckor gamla cykellyse inte fungerar... Väl på jobbet börjar jag dagen med att gå och byta ut julklappen från företaget som i år var en mp3spelar (inte samma som ovan) med inspelade ljudböcker, som dock i många fall tyvärr smittats med virus innan de delades ut till ca 1800 anställda. Nu har jag börjat jobba och telefon och dator verkar dess bättre fungera fortfarande...