Bra tips
Idag fick vi tillfälle att prata en stund med makens kusin som tidigare bott på NZ. Fick lite nya idéer och tips om var det skulle vara roligt och trevligt att bo om vi nu skulle få möjlighet att välja. En rekryteringsfirma på Irland ringde maken i kväll och berättade om hur gott om jobb det finns där. Han ser detta som en möjlighet om NZ inte går i lås. Själv är jag mera tveksam. Jag längtar verkligen efter att komma till NZ och åker vi någon annanstans är det inte säkert att vi får möjligheten igen. Maken funderar dagligen på olika jobbalternativ och har tagit många olika kontaker så att jag har svårt att tro att det inte skulle lösa sig.
Kanske jobb
Har denna vecka fortsatt att diskutera huruvida jag ska jobba på distans eller inte när vi är borta. Presenterade en analys som gjorde att jag blivit omedd att via HR ta reda på hur formalia skulle fungera om jag jobbar på distans. Detta ska diskuteras om knappt två veckor men just nu känns det som om jag faktiskt kanske kommer att jobba ett antal procent på distans och det känns bra!
Dags att ta nya tag
Dags att ta nya tag inför höstens eventuella äventyr nu när helgerna är över. Nu har vi ju för alla, i vårt årliga julbrev, talat om att resa är plannerad, så nu är det dags att börja ta tag i det på allvar för att öka förutsättningarna. Makens alla formalia för jobb gick iväg strax före jul så nu ska han väl ringa upp rekryteringsfirman ändera dagen och kolla status och att de fått papprena förstås. Själv har jag kommit överens med min chef om att göra en sammanställning/konsekvensanalys över vad som händer om jag jobbar lite, respektive inte jobbar alls. Jag hoppas att slutsatsen blir att jag ska jobba lite grand men vi har inte avslutat den diskussionen ännu. Barnen förbereds lite grand genom att vi, framför allt maken försöker prata mycket engelska med dem hemma. Det går riktigt bra - de stora killarna förstår en hel del.
Inte så mycket nytt på NZ fronten
Vi ställer in oss på att vi ska iväg men det har inte hänt så mycket nytt sen sist. Maken håller kontakten med rekryteringsfirma och diverse andra kontakter. Alla papper är klara att skickas sen är det bara att vänta. Jag har pratat med chefen och diskuterat olika alternativ med HR och någon kollega. Det är dock inte så många som vet något än och det känns bra att ha det så ännu så länge. Igår kväll diskuterade vi back up alternativ men innerst inne tror jag nog att det faktiskt kommer att bli av.
Nya Zeeland
Nu börjar det röra lite på sig och det känns som att det kanske finns ett visst hopp att J kan få jobb/uppdrag och vi kan komma iväg. I går hade J en intervju över Skype med ett mindre rekryteringsföretag och vad jag förstod så var tongångarna ganska possitiva och de hävdade att det fanns goda möjligheter. På lördag ska J åka iväg för att göra det internationella engelskatest som krävs. Han får lov att åka till Lund för att kunna genomföra det eftersom Stockholm delar upp det på två dagar. Själv har jag pratat med min chef som var possitiv till själva resan men mer tveksam till att jag skulle jobba på distans. Vi får se hur det går med den saken.
Vardagsplock
Ibland kan man onekligen bli lite matt över allt plockande. Klockan är inte mer än 8 och jag har flyttat runt en massa saker redan och sprungit upp och ned oräkneliga gånger mellan våra tre våningsplan. Det är kläder som ska upp, kläder som ska till vindsförrådet, kläder som ska från ett barns skåp till ett annat, ny inköpta strumpor till lådan, tvätt till tvättstugan. Högen vid källartrappan minskade lite när maken flyttat sina joggingkläder och sin cykelhjälp och jag tagit hand om återvinningshögarna tillsammans med tvättkorgen. Kvar ligger nu bara diverse saker som ska till snickarrummet, men jag vet att fler tömda mjölkkartonger står på tork i köket...
Dessutom fattades storkillarnas favoritvantar i morse - förmodligen kvar i skolan. Plockade fram fingervantar istället men de borde nog haft något rejälare - det verkar inte finnas regnvantar för 7-åringar, konstigt nog. När familjen kommit iväg, gjorde jag en snabb rensning och inventering av ytterkläderna (känns som jag nyss gjorde precis det....) Jag plockade undan alla sommarkepsar, rensade sommarhattarna som ingen använt i år. Vi hade säkert mer än 10 i olika storlekar. Några åkte i en hög till myrorna men några kunde jag inte förmå mig att slänga så de får hamna i en nostalgikartong på vinden. Jag lyckades även slänga ett 10-tal udda vantar och kunde konstatera att vi är ganska välutrustade på vantfronten, bortsett från just mellanvantar för de stora killarna.
Blir det av?
Vi har tagit de första stegen mot det äventyr som vi hoppas på till nästa höst. Maken jagar potentiella arbetsgivare vilket är trögare än vad vi hoppats och trott, särskilt när man tittar på alla kollegor som kommit iväg tidigare. Vi får se hur det går. Jag har förvarnat chefen och sagt att jag gärna vill jobba på distans om det går. Han var positivare än jag vågat hoppas men dock lite tveksam till distansarbetet. Vi får se hur det går. I övrigt märks planeringen i att vi inte planerar några stora resor eller utsvävningar utan ligger ganska lågt. Det gäller förvisso mest på resefronten när det gäller huset kör vi på som vanligt med fixande och plannering. Ny toalett på plats ikväll.
Dåligt samvete
En av killarna har två dagar i rad råkat ut för mitt irriterade humör. Känns sådär kul i backspegeln. Måste skärpa mig. Det har knappast varit hans fel vid något av tillfällena utan bara min stora frustration. Jag måste skärpa mig. Känner mig lite ledsen över detta. Jag är inte riktigt i fas just nu så jag ska inte bara skylla på sömnen vilket jag normalt gör. Bestämmer mig nu för att tänka mig för före i fortsättningen och inte låta stress, trötthet och frustration ta över.
Höststädning
Det är höstmorgon. Vinden viner och regnet har fallit under natten, men det är nästan ljummet i luften. Har fortfarande ingen tanke på att ta på mig vantar. Nu är vi ganska redo i alla fall. En del av gårdagen och även lite av lördagen ägnade jag åt att röja ut på vinden, sådant som vi inte orkade ta när vi flyttade eller som fått stå i tron att vi ska använda det. Samtidigt passade jag på att röja bland sommar- och vinterkläder och prova vad som passade på barnen. Slutsatsen blev att det mesta fanns men storkillarna behöver "mellanskor" för kalla höstdagar. Det får vi fixa i helgen. Det är oerhört tillfredställande att röja och fixa. För en kort stund får man känna tillfredställelsen av att ha ordning på allting.
Vanliga veckor
Funderar på om det fins några vanliga veckor egentligen. Min slutsats är att det inte gör det. Det finns ingen vecka som ser likadan ut som någonannan i en familj med tre fullt sysselsatta barn och två fullt sysselsatta föräldrar. Denna arbetsvecka som just har gått, den först i september så t.ex. ut så här. Måndag hade maken jour och jag cyklade hem med barnen. J var hemma och vände och var sedan på jobben hela natten, vilket faktiskt hör till ovanligheterna. På tisdagen jobbade jag hemma, på lunchen var J och jag på startsamtal med storpojkarnas nya klass ett fröken och dem själva. På kvällen skulle jag tagit N till teminens första Musiklekis men han mådde inte bra så vi hoppade över. På kvällen hade vi möte med den trädgårdsarkitekt som ska hjälpa oss att få ordning på trädgården. Onsdag satt jag kvar på jobbet sent för att komma ikapp. N blev hämtad hem från dagis av J på förmiddagen, dålig i magen och spenderade eftermiddagen med morfar och mormor. På kvällen var maken genomförkyld och somnade tidigt i en av sönernas sängar. På torsdagen var jag hemma med N för att han skulle få bli frisk ordentligt, jobbade lite, myste, spelade spel och hann att veckohandla innan vi hämtade storebröderna tidigt. Läste läsläxan i köket innan vi tog bussen ner på stan och fixade lite ärenden. Gick till mamma och pappa för att fira pappa som fyllde år. J kom dit från jouren och körde oss hem innan han åkte tillbaka till jobbet. Fredagen blev en ovanligt lång jobbdag för att vara fredag och veckan avslutades med familjefilm, biblioteksboksletande, upptorkande av en utläckt "bag in a box" och en sen middag med krabba och bröd.
Härliga vardag
Gillar vardagen! Särskilt när allt flyter. Klockan ringer och jag kommer upp utan problem, dusch och frukost med tidningen. Lilleman kommer uttraskande, macka och TV för honom. Kör upp storpojkarna som klär på sig och kommer ut och äter standardfrukost, mjölk, cornflakes och hembakt bröd med skinkmjukost. Tandborstning, undanplockning och ihoppackning. Hej då till pappa och hopp i bilen. Cykeln hängs upp bakpå och så åker vi iväg. Landar vid skolan och lämnar som vanligt alla killarna på dagis där de kryper upp i "vinkfönstret" när vi sagt hej då. Själv fortsätter jag till sjukhusets parkering där jag ställer bilen och plockar av cykeln. Cyklar till stationen där jag hämtar gratistidningarna, köper kaffe och byter några ord med en gammal kollega i väntan på tåget. Läser och dricker mitt kaffe under de knappa 20 min som tågresan tar. Trycker i ipoden i öronen med en av de tre nya skivor jag unnande mig att ladda ned denna vecka, Amy Grant, en 20 -år gammal favorit! Cyklar till jobbet i lätt duggregn och inser precis när jag kommer fram att jag har ett möte på andra sidan området om 30 min. Det blir nog en promenad i regn - också det en del av vardagen.
Trött och trött på mig själv
Tja, det låter inte så bra det där men sanningen är att det är helt sant. Jag är så less på att jag bara hamnar vid datorn i stället för att göra något vettigt. I kväll har jag visserligen pratat en stund med bästa K i telefonen men i övrigt inte fått något särskilt gjort mer än det vanliga plocket. Jag har inte så höga krav på mig själv att det måste vara projekt hela tiden men jag skulle ju kunna spela eller skriva eller läsa en bok. Nu ska jag i alla fall gå och göra något åt det andra "trött" dvs krypa ned i sängen hos barnen som somnade där. Den genomförkylda maken lade sig i en av deras sängar i stället. Får se om det blir vabb med yngsta sonen i morgon. Det ska i alla fall bli en tidig joggingrunda.
Hej däruppe
Klockan ringde 04:30. Mannen tassade upp och några minuter senare hörde jag honom rasa ned för trappan för att plocka upp ena sjuåringen i sängen bredvid mig. Vid fönstren i lekrummet, före gryningen stod två sömninga pojkar, en mamma och en pappa och såg ISS glida över himlavalvet, starkt lysande på den begynnande gryningshimlen. Någon minut bara, sen hade den försvunnit bakom träden. Vi vinkade lite och önskade lycka till. Sen kröp vi tillbaka ned i våra varma sängar.
Söndag i grannskapet
I dag har vi hållit oss hemikring. Efter en lugn morgon tog vi cyklarna till Hjulsbro och Hackefors. Min jobbcykel var hemma för lagning av punktering så vi hade en cykel även till svägerskan. Vi började med att leta rätt på en Geocache och hittade även fin utsiktk och ett antal golfbollar till killarnas stora förtjusning. Sen cyklade vi till Hackefors slussar och hittade även en bro som vi inte visste om så att vi enkelt kunde ta en annan väg hem. Åt sen en enkel lunch på balkongen innan det var dagens höjdpunkt enligt killarna. Våra två närmaste grannar ordnade garageloppis. Vi tog ett antal vändor och diverse fynd gjordes av sönerna. Förutom en liten pall, studsbollar och jonglerbollar, blev det även en discokula till baren för 25 kr. Jag tror att de hade ganska bra fart på affärerna och grabbarna hängde där till och från hela eftermiddagen för att hålla koll på det som plockades fram. Svägerskan for hem under eftermiddagen. Jag hann städa ur bilen vilket var behövligt, kompletteringshandla och laga middag medan J snickrade klart altanen. Efter tidig middag bröts vår hemmadag då J skulle jobba och D skulle på avslutningsminglet efter sista föreställningen av
Ronja Rövardotter, där han spelat Grådvärg och Rumpnisse i sommar. Han kom hem mycket nöjd och glad ett par timmar senare, även om han var lite ledsen över att det var över. Det har varit ett stort äventyr. Jag tog det lugnt hemma med Ja och N. Nu sitter vi i vanlig ordning med varsinn dator framför TV:n.
Mysfrukost
I går gjorde jag French toast med sirap, kanel och socker, fixade smoothies på frysta jordgubbar och skar fruktsallad. Detta avnjöts med hela familjen, tända ljus och nykokt kaffe i lugn och ro innan dagens aktiviteter drog igång. Vi lagar ganska ofta lite extra till frukost på helgerna och det är en av de få tillfällena där barnen verkligen självmant sitter kvar lite längre i lugn och ro. Det är mysfrukost och det är helg! När jag var liten innebar mysfrukost något helt annat. Då var det pappa eller mamma, oftast pappa som försiktigt klev in i rummet med en bricka med extra goda mackor, jucie och the som avåts i sängen med kuddar bakom ryggen. När vi var riktig små brukade jag och syrran äta våra mackor vid mammas och pappas nattygsbord. Kan bara konstatera att varje generation utvecklar sina egna vanor och definitioner kring vad som är mysigt och får det att kännas som helg.
