annapannas

Det kommer så nära, så nära. Har haft svårt att sluta tänka och sluta läsa och jag ser när jag surfar runt i dagböcker och bloggar att många andra känner lika dant. Kanske för att man känner att det kunde ha varit man själv som drabbats. Ännu starkare blir det när man har egna barn Därför är det lättare att ta till sig och beröras än av de tusentals för oss, okända barn, som av olika skäl, dör och lider runt om på jorden varje dag.... Det här barnet och hans familj, en av många som är drabbade av olika saker varje dag - har lärt många av oss att stanna upp lite extra och uppskatta det vi har. Kanske tänka lite mer på våra medmänniskor och då kanske det här speciella människoödet har det goda med sig att vi tänker mer på våra medmänniskor över huvudtaget och på att vi faktiskt kan vara med och bidra till att göra livet lite bättre och enklare för några andra. På så vis blir det meningsfullt - ett öde av många men kan hjälpa till att flytta fokus från den egna sfären som man så ofta hamnar i till att se sina medmänniskor i lite större utsträckning. Jag behöver sådana påminnelser mellan varven och jag försöker använda den här upplevelsen av att bli så berörd till det. Det virituella ljuset jag tänder i kväll och den tysta bön jag ber får sätta fokus på barn som lider och på att vi faktiskt kan hjälpa till och bidra om vi lyfter blicken en aning. Det är ju påskdagen idag och det är ju också kanske det viktigaste i det kristna budskapet att vi ska tänka mer på andra än på oss själva och fokusera på vad kan göra för andra.