annapannas

Nej det är nog så som Manon påpekar nedan - orden räcker inte och ändå har jag så svårt att släppa. Har återkommit i tanken flera gånger även de senaste dagarna.

Vardagen rullar på efter påskledigheten. I ett häftigt tempo kan tyckas.... Jag trivs egentligen bäst när det är snudd på för mycket och det är ok just nu när J är hemma. Men de senaste två dagarna har faktiskt varit näst intill för mycket. Nu har jag just jobbat undan och tänker ta helg.

Den stora nyheten är att till slut kom ett jobberbjudande från företaget där jag konsultar nu och att det var vilkor som jag kunde acceptera. Resultatet är att jag nu har sagt upp mig och börjar på nytt i augusti. Skillnaden kommer inte att vara så stor eftersom jag är där mer eller mindre heltid redan.

Påsken är redan en vecka bort - vad blev det av den:
Jo, det blev lammstek - två gånger till och med- en lagad av maken och en av mamma och det blev lax hos goda vänner men inget påskbord och inga ägg. Däremot besökte påskharen familjen till killarnas stora förtjusning både med godis och små presenter i form av studsbollar och hopprep. Det blev även påskägg med skattjakt hos kompisarna på påskafton och påskpresenter hos morfar och mormor. Två kyrkobesök i form av att jag lyssnade på makens repetition inför konsert på långfredagen. Den andra på annandagen då vi hela familjen besökte en upplevelsvandring som på olika stationer illustrerade påskberättelsen. Det fanns inslag som uppskattades av alla och vår minsting som annars låter ganska mycket var knäpptyst en hel timme. Det kändes som helgen var lång och vi fick en ganska bra balans mellan olika aktiviteter.