annapannas

Precis som så många andra har jag senaste veckan berörts av Tille, och hans familj som fått mycket uppmärksamhet tackvare en kvällstidning. Det är svårt att skriva något om detta utan att det ska låta tamt eller överdrivet eller något annat. Det är helt enkelt svårt att uttrycka i ord. Främmande människor och deras liv kommer också så mycket närmare tackvare den globala "nätkultur" som vi lever i. Det gäller att inte fastna utan att vara närvarande i sitt eget liv. Det jag har lärt mig och tänkt mycket på när jag läst om den här lille killen är hur oerhört tacksam man ska vara över stort och smått i sin egen vardag och inte minst över de egna barnen. Tacksam för syskonkärleken de visar varandra, tacksam över den ena stora killens stolthet när han vågade vara med och sjunga inför en fullsatt kyrka, över minsta killens lycka när jag kommer hem från jobbet, över alla tres utveckling, framsteg, härliga kramar - att de finns till och ger oss så mycket kärlek och glädje! Jag behöver bli påmind, stanna upp och tänka efter ibland. Berättelsen om Tille blev en sådan hållplats.

Jag känner mig ganska trött och sliten i kväll så efter en tur ned till källaren och tvättstugan ska jag krypa ned i sängen med the, kanske lite glass och några böcker och tidningar, och försöka kurera embryot till förkylning som jag bär på.