annapannas

alla ambitionerna om att hålla intressen vid liv... Inte för att jag saknar sysselsättning just nu,  men ibland känner jag att de här småbarnsåren går så fort och sen när barnen inte behöver oss lika mycket då ska man ha något roligt och meningsfullt att göra också. Just nu försvinner dock dessa ambitioner i städ,tvätt och plock. Försöker jag summera vad jag gjort sedan jag klev av pendeln tidig kväll kan de se ut såhär.

Hämtar yngste sonen hos min bästa vän som snällt tagit hand om honom för att maken skulle kunna ägna sig åt de stora barnen första gången på simskolan. Sätter honom på cykeln och åker hem.  Vi kör i fatt resten av familjen när vi är nästan hemma. Barnen leker och äter äpplen i trädgården. Vi fixar middagen som är förberedd av maken. Äter, pratar, barnen rusar upp till Bolibompa. Maken röjer köket och jag tar mig an barnens kläder - det är hög tid att låta tvillingkillarna få ha sina egna kläder och därmed egna garderober och låder. En av dem har länge nog påpekat att "det där är bara min" "Jaaa! " sa han när jag berättade vad jag höll på med. Hans bror är något mindre intresserad. Läggnining av alla tre-  jag läser två kapitel för de stora, sätter på skiva. Packar för  helgens skärgårdsvistelse, plockar, plockar, packar lite till, servar barn med vatten, tittar på Idol och skriver handlingslista parallellt. Maken klipper gräs, städar garage och håller fortfarnde på att foga det nya golvet i källaren. När programmet är slut och barnen somna, plockar jag lite till samt städar köket. Sätter mig här - återstår att gå igenom "Att göra listan", kolla på vädret inför helgen och förbereda morgondagen. Puh, hade någonstans ambitionen att hinna med en joggingrunda men den försvann någonstand på vägen och så blev det så mörkt ute....