annapannas

Det är lite ångestframkallande att vår lilla bebis håller på att bli så stor. Första tanden känns nu och syns som ett lite vitt risgryn. I går lärde han sig att vinka på uppmaning. "Noah, kan du vinka till David och Jakob?!" och så viftar han lite lagom okordinerat men det är en tydlig vinkning och han tycker det är kul. Storebrorsorna tycker att det är fantastiskt... Det går för fort bara... Just nu känns det som om jag skulle vilja ha en bebis till fast jag undrar om jag kommer att tycka det om ett tag. Tidens gång blir så oerhört tydlig när man har barn och bara det är ångestskapande i sig.