En dag i taget
Att jag aldrig kan lära mig.... Hur många gånger som helst i höst och vinter har jag högt och glatt pratat om vilken tur vi har haft med att våra barn varit så lite sjuka i vinter. Brukar lägga till "hittills" eller " ta i trä" efteråt men nu tycks det vara slut på turen. D var förut sjuk mycket och ofta men nu är det säkert 1,5 år sedan han var riktigt dålig sist. I natt var det dags med hög feber och ont i kroppen. Ett tag trodde vi att det kanske var blindtarmen eftersom han klagade på ont på en punkt i magen men det har inte accelererat så vi satsar på att det är ett virus.
Har påbörjat pusslandet som följer av sjukt barn. Maken har lämnat de två andra sönerna på dagis för att sedan åka till jobbet och lämna in joursökaren. Jag räknar med att kunna åka om en stund och jobba resten av dagen. I eftermiddag tar mormor över när maken är jour. Får se hur det blir med min planerade Brysselresa imorgon.
Tankarna far lätt i väg kring hur resten av veckan ska bli men det är ju inte riktigt någon idé. Att ta en dag idaget är sällan så aktuellt som när man har små barn...