annapannas

I kväll är jag så trött som jag inte minns när jag var sist. Hela minkropp protesterar mot den allt för snåla mängden med sömn ihop med ett hårt schema som jag har kört med på sistone. Det blir alldeles strax sängen. Facineras över att det finns människor som klarar det här tempot som vi har haft på sistione utan synbart besvär. Även om mitt förnuftigare jag säger mig att det nog faktiskt inte kan vara så. Och visst kan man drömma om fler timmar på dygnet men jag inser ju också att var det fler timmar skulle man fylla dem också och önska sig fler. Det är förmodligen väldigt tveksamt om man skulle sova så värst mycket mer.