annapannas

Revolutionary Road  som jag såg på bio med bokklubbstjejerna i går kväll. Ett mycket starkt relationsdrama som berörde på många plan. Dels blev man lycklig över att inte leva på 50-talet utan att leva nu, i Sverige i ett hyfsat jämnställt förhållande där båda får möjlighet både att vara med barnen och göra karriär. Men den handlade också om att vara lyhörd och lyssna på varandra, om att det kanske inte går att ändra en annan människa men att man kommer längre med gemensamma drömmar och mål och framför allt genom att lyssna på vad den andra har för behov. Mycket star och dessutom ett intelligent manus och duktiga skådespelare. Vi var ganska tagna hela gänget efteråt. Tyvärr hade vi inte tid att stanna kvar på stan, annars var det en film man hade kunnat diskutera länge.