annapannas

Nu börjar det röra lite på sig och det känns som att det kanske finns ett visst hopp att J kan få jobb/uppdrag och vi kan komma iväg. I går hade J en intervju över Skype med ett mindre rekryteringsföretag och vad jag förstod så var tongångarna ganska possitiva och de hävdade att det fanns goda möjligheter. På lördag ska J åka iväg för att göra det internationella engelskatest som krävs. Han får lov att åka till Lund för att kunna genomföra det eftersom Stockholm delar upp det på två dagar. Själv har jag pratat med min chef som var possitiv till själva resan men mer tveksam till att jag skulle jobba på distans. Vi får se hur det går med den saken.

Ibland kan man onekligen bli lite matt över allt plockande. Klockan är inte mer än 8 och jag har flyttat runt en massa saker redan och sprungit upp och ned oräkneliga gånger mellan våra tre våningsplan. Det är kläder som ska upp, kläder som ska till vindsförrådet, kläder som ska från ett barns skåp till ett annat, ny inköpta strumpor till lådan, tvätt till tvättstugan. Högen vid källartrappan minskade lite när maken flyttat sina joggingkläder och sin cykelhjälp och jag tagit hand om återvinningshögarna tillsammans med tvättkorgen. Kvar ligger nu bara diverse saker som ska till snickarrummet, men jag vet att fler tömda mjölkkartonger står på tork i köket...

Dessutom fattades storkillarnas favoritvantar i morse - förmodligen kvar i skolan. Plockade fram fingervantar istället men de borde nog haft något rejälare - det verkar inte finnas regnvantar för 7-åringar, konstigt nog. När familjen kommit iväg, gjorde jag en snabb rensning och inventering av ytterkläderna (känns som jag nyss gjorde precis det....) Jag plockade undan alla sommarkepsar, rensade sommarhattarna som ingen använt i år. Vi hade säkert mer än 10 i olika storlekar. Några åkte i en hög till myrorna men några kunde jag inte förmå mig att slänga så de får hamna i en nostalgikartong på vinden. Jag lyckades även slänga ett 10-tal udda vantar och kunde konstatera att vi är ganska välutrustade på vantfronten, bortsett från just mellanvantar för de stora killarna.

Vi har tagit de första stegen mot det äventyr som vi hoppas på till nästa höst. Maken jagar potentiella arbetsgivare vilket är trögare än vad vi hoppats och trott, särskilt när man tittar på alla kollegor som kommit iväg tidigare. Vi får se hur det går. Jag har förvarnat chefen och sagt att jag gärna vill jobba på distans om det går. Han var positivare än jag vågat hoppas men dock lite tveksam till distansarbetet. Vi får se hur det går. I övrigt märks planeringen i att vi inte planerar några stora resor eller utsvävningar utan ligger ganska lågt. Det gäller förvisso mest på resefronten när det gäller huset kör vi på som vanligt med fixande och plannering. Ny toalett på plats ikväll.

En av killarna har två dagar i rad råkat ut för mitt irriterade humör. Känns sådär kul i backspegeln. Måste skärpa mig. Det har knappast varit hans fel vid något av tillfällena utan bara min stora frustration. Jag måste skärpa mig. Känner mig lite ledsen över detta. Jag är inte riktigt i fas just nu så jag ska inte bara skylla på sömnen vilket jag normalt gör. Bestämmer mig nu för att tänka mig för före i fortsättningen och inte låta stress, trötthet och frustration ta över.