annapannas

Funderar på om det fins några vanliga veckor egentligen. Min slutsats är att det inte gör det. Det finns ingen vecka som ser likadan ut som någonannan i en familj med tre fullt sysselsatta barn och två fullt sysselsatta föräldrar. Denna arbetsvecka som just har gått, den först i september så t.ex. ut så här. Måndag hade maken jour och jag cyklade hem med barnen. J var hemma och vände och var sedan på jobben hela natten, vilket faktiskt hör till ovanligheterna. På tisdagen jobbade jag hemma, på lunchen var J och jag på startsamtal med storpojkarnas nya klass ett fröken och dem själva. På kvällen skulle jag tagit N till teminens första Musiklekis men han mådde inte bra så vi hoppade över. På kvällen hade vi möte med den trädgårdsarkitekt som ska hjälpa oss att få ordning på trädgården. Onsdag satt jag kvar på jobbet sent för att komma ikapp. N blev hämtad hem från dagis av J på förmiddagen, dålig i magen och spenderade eftermiddagen med morfar och mormor. På kvällen var maken genomförkyld och somnade tidigt i en av sönernas sängar. På torsdagen var jag hemma med N för att han skulle få bli frisk ordentligt, jobbade lite, myste, spelade spel och hann att veckohandla innan vi hämtade storebröderna tidigt. Läste läsläxan i köket innan vi tog bussen ner på stan och fixade lite ärenden. Gick till mamma och pappa för att fira pappa som fyllde år. J kom dit från jouren och körde oss hem innan han åkte tillbaka till jobbet. Fredagen blev en ovanligt lång jobbdag för att vara fredag och veckan avslutades med familjefilm, biblioteksboksletande, upptorkande av en utläckt "bag in a box" och en sen middag med krabba och bröd.