annapannas

Det är höstmorgon. Vinden viner och regnet har fallit under natten, men det är nästan ljummet i luften. Har fortfarande ingen tanke på att ta på mig vantar. Nu är vi ganska redo i alla fall. En del av gårdagen och även lite av lördagen ägnade jag åt att röja ut på vinden, sådant som vi inte orkade ta när vi flyttade eller som fått stå i tron att vi ska använda det. Samtidigt passade jag på att röja bland sommar- och vinterkläder och prova vad som passade på barnen. Slutsatsen blev att det mesta fanns men storkillarna behöver "mellanskor" för kalla höstdagar. Det får vi fixa i helgen. Det är oerhört tillfredställande att röja och fixa. För en kort stund får man känna tillfredställelsen av att ha ordning på allting.

Funderar på om det fins några vanliga veckor egentligen. Min slutsats är att det inte gör det. Det finns ingen vecka som ser likadan ut som någonannan i en familj med tre fullt sysselsatta barn och två fullt sysselsatta föräldrar. Denna arbetsvecka som just har gått, den först i september så t.ex. ut så här. Måndag hade maken jour och jag cyklade hem med barnen. J var hemma och vände och var sedan på jobben hela natten, vilket faktiskt hör till ovanligheterna. På tisdagen jobbade jag hemma, på lunchen var J och jag på startsamtal med storpojkarnas nya klass ett fröken och dem själva. På kvällen skulle jag tagit N till teminens första Musiklekis men han mådde inte bra så vi hoppade över. På kvällen hade vi möte med den trädgårdsarkitekt som ska hjälpa oss att få ordning på trädgården. Onsdag satt jag kvar på jobbet sent för att komma ikapp. N blev hämtad hem från dagis av J på förmiddagen, dålig i magen och spenderade eftermiddagen med morfar och mormor. På kvällen var maken genomförkyld och somnade tidigt i en av sönernas sängar. På torsdagen var jag hemma med N för att han skulle få bli frisk ordentligt, jobbade lite, myste, spelade spel och hann att veckohandla innan vi hämtade storebröderna tidigt. Läste läsläxan i köket innan vi tog bussen ner på stan och fixade lite ärenden. Gick till mamma och pappa för att fira pappa som fyllde år. J kom dit från jouren och körde oss hem innan han åkte tillbaka till jobbet. Fredagen blev en ovanligt lång jobbdag för att vara fredag och veckan avslutades med familjefilm, biblioteksboksletande, upptorkande av en utläckt "bag in a box" och en sen middag med krabba och bröd.

Gillar vardagen! Särskilt när allt flyter. Klockan ringer och jag kommer upp utan problem, dusch och frukost med tidningen. Lilleman kommer uttraskande, macka och TV för honom. Kör upp storpojkarna som klär på sig och kommer ut och äter standardfrukost, mjölk, cornflakes och hembakt bröd med skinkmjukost. Tandborstning, undanplockning och ihoppackning. Hej då till pappa och hopp i bilen. Cykeln hängs upp bakpå och så åker vi iväg. Landar vid skolan och lämnar som vanligt alla killarna på dagis där de kryper upp i "vinkfönstret" när vi sagt hej då. Själv fortsätter jag till sjukhusets parkering där jag ställer bilen och plockar av cykeln. Cyklar till stationen där jag hämtar gratistidningarna, köper kaffe och byter några ord med en gammal kollega i väntan på tåget. Läser och dricker mitt kaffe under de knappa 20 min som tågresan tar. Trycker i ipoden i öronen med en av de tre nya skivor jag unnande mig att ladda ned denna vecka, Amy Grant, en 20 -år gammal favorit! Cyklar till jobbet i lätt duggregn och inser precis när jag kommer fram att jag har ett möte på andra sidan området om 30 min. Det blir nog en promenad i regn - också det en del av vardagen.

Tja, det låter inte så bra det där men sanningen är att det är helt sant. Jag är så less på att jag bara hamnar vid datorn i stället för att göra något vettigt. I kväll har jag visserligen pratat en stund med bästa K i telefonen men i övrigt inte fått något särskilt gjort mer än det vanliga plocket. Jag har inte så höga krav på mig själv att det måste vara projekt hela tiden men jag skulle ju kunna spela eller skriva eller läsa en bok. Nu ska jag i alla fall gå och göra något åt det andra "trött" dvs krypa ned i sängen hos barnen som somnade där. Den genomförkylda maken lade sig i en av deras sängar i stället. Får se om det blir vabb med yngsta sonen i morgon. Det ska i alla fall bli en tidig joggingrunda.