annapannas

... och både livet, sommaren och semestern är för korta för att  man ska göra saker som man inte trivs med och mår bra av och omge sig med människor som får mig att uppnå detta. Denna långa mening får illustrera mina blandade känslor efter midsommarhelgen. Dags att börja lyssna till vad jag och vi vill istället för att tassa omkring på tå för att inte trampa på andra familjemedlemmar. När vi kom hem tog maken och jag i hand på att nästkommande nyår och midsommar ska vi fira med goda vänner!

Så superskönt. Vi har ju under en längre tid på jobbet genomgått en integrationsprocess med annat bolag. Den är långt ifrån slutförd ännu. Processen har inneburit ny chef från annat europeiskt land och förändrade arbetsuppgifter för flera av oss. Jag hade turen, eller hur man nu vill se det, att bli befordrad och har numer ansvar för ett helt område och personalansvar för en mindre grupp. En av mina kollegor har under en längre tid uppfört sig märkligt  - knappt hälsat, än mindre pratat, inte tagit några initiativ till  kontakt. Mycket tråkigt eftersom vi haft en bra relation tidigare. Jag har noterat detta men inte hunnit ta tag i frågan och inte egentligen hunnit känna efter hur det känns. Vet egentligen inte om hennes beteende beror på min nya tjänst eller på den allmänna osäkerheten och röran i förändringen som vi befinner oss i. Det spelar egentligen ingen roll - det verkar som vi tagit oss ur det hela ändå. I går var det plötsligt ok att prata igen och idag har hon suttit en lång stund inne hos mig och diskuterat precis som förr. Det känns jättebra. Det är intressant att notera och fundera över vad den här typen av processer får för konsekvenser för människor som tidigare jobbat i en ganska tight sammansvetsad grupp. Första reaktionen när vi fick förändringarna klart för oss var att vi pratade mer allihop och kom närmare varandra och sen, de senaste veckorna har vi haft den här splittringstendensen. Det är spännande att fundera över vad som påverkar oss i vårt agerande.

Ha gär bara så frustrerad över att tiden inte räcker till och att allt jag gör eller försöker göra bara känt helt fragmenterat och stressat. Detta gäller såväl på jobbet som hemma. Jag behöver lugn och arbetsro på jobbet och jag behöver semester. Jag behöver också sova mer än någonsinn. Jag har klarat mig på allt för lite sömn hela våren men nu är det som att kroppen säger ifrån. Det är i ofs bättre idag än igår men jag behöver definitivt gå och lägga mig nu. Fast först borde jag stänga av torktumlaren, fixa välling och plocka fram grejor till imorgon. Get to work!

I kväll är jag så trött som jag inte minns när jag var sist. Hela minkropp protesterar mot den allt för snåla mängden med sömn ihop med ett hårt schema som jag har kört med på sistone. Det blir alldeles strax sängen. Facineras över att det finns människor som klarar det här tempot som vi har haft på sistione utan synbart besvär. Även om mitt förnuftigare jag säger mig att det nog faktiskt inte kan vara så. Och visst kan man drömma om fler timmar på dygnet men jag inser ju också att var det fler timmar skulle man fylla dem också och önska sig fler. Det är förmodligen väldigt tveksamt om man skulle sova så värst mycket mer.

Befinner mig på konferenshotell i Bryssels utkanter. Ska delta som åhörare i en utbildningen här i morgon, relaterat till mitt nya uppdrag på jobbet.Upphör aldrig att förundras över vilka ställen det finns. Jag har ett stort rum i fräsch, modern design, oerhört rymligt för bara mig, trådlös uppkoppling, thékokare, stor platt tv - kort sagt det jag behöver. Visst är det trevligt att bo så här i bland men är det egentligen nödvändigt... 

 Började dagen med mysmorgon med yngsta sonen - han fick bada och vi åt frukost i trädgården. Maken och storsönerna kom hem efter sin äventyrsnatt i skogen -mycket nöjda. De åkte direkt igen eftersom J var ledig idag. Dagens tur gick till Eksjö och Rydsnäs för att hälsa på makens mostrar. Pratade just med dem på vägen hem och de var väldigt nöjda efter en dag med bad, god mat, lek med hund och mycket uppmärksamhet...

För egen del blev det ett möte hemma i stan innan det var dags att sätta sig på flyget.

Helgens högsommarvärme har gjort att sommarlovs och semesterkänslan redan har infunnit sig... Det hela förstärktest dessutom av den lediga dagen i onsdags och så blev maken och jag extra förvirrade då vi varit hemma halvdagar vardera hela veckan med en sjuk son. Nåväl det blev ju helg och vi insåg att inte åka till mina föräldrars lantställe i skärgården som dessutom var tomt då föräldrarna åkt till Tyskland, skulle vara både brottsligt och bortskämt den här helgen så i går morse packade vi i hop och åkte ut. Vi har mest varit i badviken och alla utom jag som känt mig lite hängig har badad. Hann också med en båt och glassutflykt och en underbar kväll på verandan. I eftermiddag gjorde vi lite nytta hemma dvs jag rensade rabatter medan maken övade cykling med de stora pojkarna - det går riktigt bra. Kvällsmaten packade vi i hop och tog med oss ut i skogen när temperaturen äntligen gått ned några grader. Maken och de stora pojkarna hade med tältet och stannade över natten - vilket äventyr! Första gången för killarna! Lillsonen och jag cyklade hem för att sova i våra sängar. Jag har pysslat lite mer i trädgården och börjat måla balkongräcken. Dörrar och fönster stå öppna trots att det börjar bli sent. Sommaren har verkligen kommit men i morgon är det vardag igen.

Är hemma idag med en febersjuk pojke med svullen hals. Jag tycker att det är lite sent på säsongen för sådant. Om det inte vore för allt som ligger och väntar på jobbet så skulle det bara vara mysigt men man får göra det absolut bästa av det och vi är oerhört priviligerade med avlastning.

Barnen går på dagis från 07:30- allt mellan 14 och 16:30 beroende på vilken dag i veckan det är. Men ofta hämtas de tidigt två dagar, en dag av morfar och mormor och en dag av pappa. Vi jobbar 100% båda två men maken är läkare med jourkomp och kan därför till viss del styra sina arbetstider. Jag jobbar en del kvällar och helger för att fylla upp de 100% som jag inte gör i tid på jobbet. Jag är lägre chef i internationellt företag och reser en del och då passar jag förstås också på att jobba mycket. Morfar och mormor tar en eftermiddag i veckan, om saker krockar för oss på vardagkvällar, helger och helgkvällar om vi ska bort någonstans, de sover över som back up om maken har jour och jag är bortrest. De är kort sagt ovärderliga för oss men vi har även annan hjäp - farmor och farfar på lov och helger, farfar är sedan några månader pensionär och har varit nere vid ett par tillfällen för att hjälpa oss i vardagen. Vi har en tjej som går i tvåan på gymnasiet, dotter till en arbetskamrat till maken som passat våra barn i flera år nu - hon är jätteduktig och mamman har alltid funnits som back-up i bakgrunden. Vi har också kompisar som vi "bytt barn" med vid enstaka tillfällen, senast i förra veckan. Makens syster kommer också någon gång i halvåret . Vi har kort sagt väldigt god hjälp och kan allt som oftast göra det vi vill. Visst får vi välja och prioritera precis som alla andra MEN jag inser hur väldigt lyckligt lottade vi är när det gäller avlastning.