annapannas

Efter en intensiv arbetsdag som började kring 07:30 och slutade först frammåt 23 hemma så känns allting ganska lungt i dag. Det mesta är färdigpackat, fast oj vilken packning vi har. Är man 5 personer som ska åka till Norditalien i maj och inte vet riktigt vad vi ska göra eller hur vädret blir, så är det kanske så det måste vara. Kan tänka mig att en och annan tycker att vi är lite galna som ger oss iväg med tre så små barn men det känns mest kul och dessutom har vi ju god hjälp av svärföräldrarna och faster så jag tror verkligen att det kommer att blir semester!
Gårdagen då , ja det är konstigt vad oerhört effektiv man är när man måste. Klarade av diverse möten, aktiviteter som uppstod på grund av mötena samt en hel del annat. Det kommer säkert ändå att vara rörigt när jag kommer tillbaka men nu vet jag i alla fall vad jag har att utgå ifrån. Levde på en clementin och en Coca Cola under dagen... Det är möjligen fördelen med att ha varit magsjuk - jag var helt enkelt inte hungrig. Tog tåget 17:10 och rusade igenom två ärenden på stan - lite smink och ett par nya BH...Hemma vid sex, hjälptes åt med mat och välling till barnen och sen rusade jag till affären. Väl hemma hade faster kommit, vi lade barnen, lagade och åt middag, ringde ett par telefonsamtal och sen började stora packningsracet som avslutades vid 10-tiden. Då hade jag hunnit med att var frustrerad över försvunna Försäkringskassekort som jag trodde försvunnit i barnens lek men som dök upp i min plånbok, hör och häpna. Jag kunde inte ens skylla på någon annan... Avslutade dagen med några jobbmail som jag inte hunnit med... Phuu!

Men idag har det alltså varit lugnt. Ena sonen har gått omkring med sin ryggsäck hela morgonen och frågat när vi ska åka. Nu är de båda stora på stan med pappa och faster. Efter utlovat lördagsgodis var det inga svårigheter att få iväg dem. Lillen sover och jag ska hoppa in i duschen. Sen bär det snart av! Härligt!

Nej det är nog så som Manon påpekar nedan - orden räcker inte och ändå har jag så svårt att släppa. Har återkommit i tanken flera gånger även de senaste dagarna.

Vardagen rullar på efter påskledigheten. I ett häftigt tempo kan tyckas.... Jag trivs egentligen bäst när det är snudd på för mycket och det är ok just nu när J är hemma. Men de senaste två dagarna har faktiskt varit näst intill för mycket. Nu har jag just jobbat undan och tänker ta helg.

Den stora nyheten är att till slut kom ett jobberbjudande från företaget där jag konsultar nu och att det var vilkor som jag kunde acceptera. Resultatet är att jag nu har sagt upp mig och börjar på nytt i augusti. Skillnaden kommer inte att vara så stor eftersom jag är där mer eller mindre heltid redan.

Påsken är redan en vecka bort - vad blev det av den:
Jo, det blev lammstek - två gånger till och med- en lagad av maken och en av mamma och det blev lax hos goda vänner men inget påskbord och inga ägg. Däremot besökte påskharen familjen till killarnas stora förtjusning både med godis och små presenter i form av studsbollar och hopprep. Det blev även påskägg med skattjakt hos kompisarna på påskafton och påskpresenter hos morfar och mormor. Två kyrkobesök i form av att jag lyssnade på makens repetition inför konsert på långfredagen. Den andra på annandagen då vi hela familjen besökte en upplevelsvandring som på olika stationer illustrerade påskberättelsen. Det fanns inslag som uppskattades av alla och vår minsting som annars låter ganska mycket var knäpptyst en hel timme. Det kändes som helgen var lång och vi fick en ganska bra balans mellan olika aktiviteter.

osv. skulle kunna vara en passande rubrik på den här dagen. I närheten av Nyköping, påväg hem från två dagars påskfirande i Uppsala, säger jag till mannen som packat i bilen:" Min dator kom väl med, va?" Datorn som åsyftas är min jobbdator och eftersom jag just nu jobbar hos kund finns ALLT på den datorn, och inte på någon jobbserver, dessutom ligger diverse anteckningsblock, lösenordsdosor, USB-minne och annat i den väskan. Har kort sagt väldigt svårt att få något jobb gjort utan den.... Maken låter tveksam vid min fråga, så vi kör in vid Nyköpingsbro och kollar - Ingen dator.... Ja, jag  borde kanske haft koll på min dator själv, men den stod vid andra grejor som skulle med så det föll mig inte in att dubbelkolla. Så vad gör man - inte vänder man med mer än halva sträckan körd och tre barn i bilen. Man ställer in sig på att ta tåget tur och retur Uppsala dagen därpå. Som tur är har jag en ganska envis man - medan jag rattade bilen hem mot Linköping och fortsatt påskfirande hos goda vänner, ringde mannen runt och återupptog diverse gamla kontakter med den gemensamma nämnaren att de kunde tänkas vara i Uppsala över påsken och ha vägarna förbi Linköping någon gång under helgen. Till slut fick han napp på ett ganska oväntat sätt. Genom att ringa till sitt jobb och fråga efter namn och nummer till en annan kollega från Uppsala fick han reda på att den som svarade i telefonen hade sin dotter hos en pojkvän i Uppsala och de två skulle köra till Norrköping i morgon. Ett sista telefonsamtal senare var det fixat. Svärföräldrarna promenerade över med datorn och en skopåse som det visade sig att vi också glömt och imorgonlunch anländer grejorna per Scanialastbil till Norrköping. Det är roligare att åka totalt 7 mil T/R Norrköping än att tillbringa påskdagen med SJ... Väl hos de goda vännerna fick vi höra att de ska till Stockholm över dagen i  morgon så i värsta fall hade svärföräldrarna kunnat åka till Stockholm och överlämnt grejorna till våra vänner som hade tagit hem dem....