annapannas

Maken jourar, barnen sover och här sitter jag med datorn och har inte gjort det jag tänkte men likaväl blivit sittande utan att gå och lägga mig vilket jag så väl behöver egentligen.

Det verkar som det blir verklighet med det nya jobbet och det sysselsätter mitt huvud nästan hela tiden både medvetet och omedvetet. Funderar över vad som får mig att dras till situationer där jag är ganska ensam och där saker ska byggas från scratch. Nu får jag visserligen både medarbetare och kollegor på nära håll men lika fullt ger jag mig ut på oberabetad mark. Det ska blir riktigt spännande i alla fall och möjligheterna är många.

Nu ska jag dock lägga mig och hoppas att det blir en lugn natt.

Är så trött så trött ikväll så jag struntar i att tömma torktumlaren och diskmaskinen men köket är helgstädad och handlingslistan är skriven. Tittade på film och läste sent igår och det straffar sig. Men jag har känt mig riktigt glad och lycklig. Allt har flutit på så bra med barnen både i morse och nu i kväll. Vi har haft det lugnt och mysigt, middagen var lugn och uppskattad (kokt fisk med ägg, och potatis) Efter maten satt alla tre framför Bolbompa och åt vindruvor och äppelbitar och lillebror badade.

Har funderat på min ålder en hel del på sistone. Inte som när jag fyllde 25 och med visst obehag konstaterade att det bara var 15 år kvar till 40 men jag har ändå begrundat det faktum att jag är 36. För det mesta tycker jag inte att det är särskilt gammalt men jag har funderat mycket på att jag inte är jätteung längre. Möjligheterna att göra saker sen finns inte i riktigt samma utsträckning som de gjorde när man var 25 och fortfarande hade oändligt med möjligheter. Jag är egentligen väldigt nöjd med livet just nu förutom att jag i bland känner viss frustration över att jag aldrig kommer förbi måstena för att göra det jag skulle vilja ägna min lediga tid åt -sjunga, skriva, läsa språk... Och problemet ligger egentligen bara hos mig själv - många av mina måsten skulle kunna bortprioriteras till förmån för annat.

Jag borde gå och lägga mig men det är ju faktiskt en långhelg som ligger framför oss. Jag har dessutom, utan att ha särskilt dåligt samvete, lämnat jobbdatorn på jobbet. Det är inte särskilt mycket fredagskänsla ikväll. Maken jobbar - jag har städat och  plockat samt packat inför morgondagens resa till landet. Fick plötsligt sådan lust att sjunga så jag drog igång stereon, vilket jag i princip aldrig gör, och lyssnade på Gärdestad låten som jag ska sjunga på bröllop senare i sommar. Letade efter noterna också men utan resultat.

Ska krypa i säng nu i alla fall och läsa. Jag är riktigt sugen på att läsa böcker igen - det går i perioder men nu har jag läst två riktigt bra böcker denna vecka - ja, den ena skulle jag faktiskt vilja kategorisera som fantastiskt. Den som var riktigt bra var "Svinalängorna" och den fantastiska var Linda Olssons "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" - vilken berättelse om livet! Inspirerad av allt läsande på flygplats, flygplan och hotell tidigare i veckan, köpte jag en deckare på vägen hem och började läsa på tåget. Ska fortsätta med det nu, när jag kommit igenom dagens tidning.  

Tvillingsonen J har knäckt koden - nej han läser inte men han skriver. Båda killarna har länge varit intresserade av bokstäver och frågar mycket och helt plötsligt idag när han skulle säga att han inte gillade maten som serverades till middag (!) så började han ljuda ut ordet ä-c-k-l-g-t och  när vi gav honom papper och penna så skrev han det som det låter och sedan kunde han inte sluta utan han försökte sig på alla ord han kom på! Jättehäftigt att se hur han knäckte koden mitt framför ögonen på oss.

Det är så mycket snack just nu. Hittills har jag lyckats hålla mig hyfsat kall men det är klart att ju längre processen pågår desto svårare blir det ju. För två veckor sedan sades det att all info om den nya organisationen skulle vara färdig i och med denna vecka men ingen info har kommit och ryktesvägen kan man konstatera att det verkar långt ifrån färdigt. För egen del har jag aldrig varit särskilt orolig men nu  börjar det hända saker som gör att även jag börjar "Pinka revir". Det mest anmärkningsvärda är dock hur mycket tid och kraft detta tar. Hur det skäl fokus från det vi verkligen borde göra. Bestämde mig i alla fall för att lägga det hela åt sidan över helgen. Det är i alla fall inget jag kan göra något åt här och nu...! Det går ju sådär bra som ni märker... Nåväl i morgon lär det vara full fokus på annat och framför allt på familjeaktiviteter.

Jag blir så matt på mig själv som har så lätt att lägga tid på att surfa hos andra och så svårt att få något skrivet själv. Tänker för åttioelfte gången försöka ändra på detta. Vi får se hur det går. Påskhelgen har passerat. Den var förhållandevis lugn. Vi hade aktiviteter varje dag men med mycket luft mellan. En höjdpunkt var gårdagens besök i simhallen med hela familjen och kusinen. N tyckte att det var så fantastiskt roligt när han väl förstod att han också skulle få bada. Han är ju van att följa med endast som åskådare till storebrorsornas simskola. Allting vi gjorde åtföljdes av  "meja" Även att åka i den riktiga vattenrutchbanan i mitt knä var toppen!

Nu är det  vardag igen och diverse pusslande i vanlig ordning. Svärfar kommer i morgon för att ta hand om barnen på torsdag när dagis har studiedag. Toppen att han kommer!

Visst får man bli arg på sina barn men inte mitt i natten när de vaknar och behöver trygghet. Tyvärr hände det mig i natt. Jag var jättetrött -hade precis somnat och blivit väckt en gång av yngsta sonen när en av tvillingkillarna vaknade. Han ville absolut till vår säng .- jag lät redan här irriterad och övertalade honom att ligga kvar. Efter 30 sek ropar han igen varpå jag irriterat tar med mig täcke och kudde in till madrassen i deras rum. Skällde på honom och var så irriterad att jag inte kunde ligga kvar. Vi det här laget hade jag vaknat till så pass att jag insåg att det var korkat att ta ut min trötthet på en trött liten son. Det dåliga samvete slog till rejält. Efter ett par glas vatten och flera kramar somnade han om men jag var inne och tittade på honom flera gånger innan jag kunde somna. Gjorde samma sak i morse innan jag gick och när jag kom till jobbet ringde jag och bad om ursäkt. Då blev han lite generad men det kändes skönt. De måste ju lära sig att vuxna kan göra fel men också be om ursäkt för det. Det här var dock faktiskt det dummaste och mest onödiga jag gjort i den vägen. Behöver börja sova mera och tidigare helt uppenbart.

Har varit här i Köpenhamn sen tidigt i morse på ett ganska lugnt projektmöte och nu har jag en lugn kväll framför mig som jag inte riktigt vet hur jag ska fylla. Jag skulle kunna jobba en stund men har måttlig lust och hinner göra klart i morgon så jag hoppar nog över det. Behöver ringa ett par samtal och funderar på att cykla en sväng i gymmet. Allra först ska jag nog gå in i Köpcentrat här bredvid och se om jag kan köpa en bok. Det känns konstigt med en helt tom kväll.... Har precis pratat med de stora killarna och det är klart att jag saknar både nattningsrutiner och godnattkramar.