annapannas

Ännu en arbetsvecka har nästan rusta förbi. Bara fredagen kvar att klara av och den är fullbokad med möten från 9-15 så det lär gå fort. Det återstår att se om jag kommer att kunna vara kvar hela dagen. Igår blev jag hemringd vid lunch eftersom D var febrig. Han fick vara med mormor som också var hemma och var sjuk på eftermiddagen och han är där i dag också. Morfar och mormor hämtar även de andra pojkarna efter lunch. J klagade på att han var trött och kändes möjligen lite varm i morse så vi får väl se om han blir kvar hela dagen.

Det har varit en hemma vecka denna vecka men det vete katten om jag hunnit mer än jag brukar under resveckor. Det blev i alla fall en social kväll i onsdags då några av tjejerna från mentorgruppen var hemma på soppa. Trevligt med mycket jobb och barnsnack.

Planerna för helgen är inte så många. Kalaset som sönerna skulle på imorgon blev inställt pga sjukdom och det var säkert lika bra det med tanke på hur de mår själva. I morgon kväll kommer K på middag. I övrigt inga planer.

Det började med att jag glömde telefonen när jag alldeles för tidigt åkte ut till flygplatsen för att åka till Köpenhamn över dagen. Ingen stor sak egentligen men igår hade den nog behövts.

Framåt lunch kom beskedet att en av barnens dagisfröknar avlidit i cancer. Det var inget oväntat besked - jag hade kvällen innan pratat med hennes syster som berättade att det inte var långt kvar. Men lika fullt är det omtumlande. Som ordförande i föräldrakooperativet hade jag normalt fått ta bollen att prata med personalen och informera föräldrarna men det var ju ingen som fick tag på mig pga telefonen. Alltså fick K, sekreterare i föreningen och min bästa vän göra jobbet istället så jag fick hennes mail som gått ut till alla. Hon hade även startat telefonkedja till de föräldrar där barnen är så stora att de kommer ihåg fröken som hade hunnit vara sjuk i 1, 5 år med en kort tillbakaperiod i höstas. K var den första jag ringde när jag vid 21:30 tiden anlände hem och rensade telefonen.

Dagens mest omtumlande händelse var dock det min chef berättade på vägen hem. Det är stora omorganisationer pågång och nu börjar det komma besked om hur framtiden kommer att se ut och dessvärre ser de inte riktigt ut som vi hade hoppats. Några av de förslagen som ligger just nu är riktigt dåliga men chansen att påverka finns dessbättre ännu.

Idag har jag haft möte i stan och suttit hemma och jobbat -huvudet upp och fötterna ned fortfarande och det var riktigt skönt med en reflextions- och komma ikapp dag.

Att jag aldrig kan lära mig.... Hur många gånger som helst i höst och vinter har jag högt och glatt pratat om vilken tur vi har haft med att våra barn varit så lite sjuka i vinter. Brukar lägga till "hittills" eller " ta i trä" efteråt men nu tycks det vara slut på turen. D var förut sjuk mycket och ofta men nu är det säkert 1,5 år sedan han var riktigt dålig sist. I natt var det dags med hög feber och ont i kroppen. Ett tag trodde vi att det kanske var blindtarmen eftersom han klagade på ont på en punkt i magen men det har inte accelererat så vi satsar på att det är ett virus.

Har påbörjat pusslandet som följer av sjukt barn. Maken har lämnat de två andra sönerna på dagis för att sedan åka till jobbet och lämna in joursökaren. Jag räknar med att kunna åka om en stund och jobba resten av dagen. I eftermiddag tar mormor över när maken är jour. Får se hur det blir med min planerade Brysselresa imorgon.

Tankarna far lätt i väg kring hur resten av veckan ska bli men det är ju inte riktigt någon idé. Att ta en dag idaget är sällan så aktuellt som när man har små barn...